Idag står ca 1,5 miljoner människor utan arbetslöshetsförsäkring. Om man av någon anledning skulle bli av med jobbet har man ingen inkomst. En obligatorisk a-kassa, precis som den obligatoriska sjukförsäkringen, är en omställningsförsäkring, så att man har en inkomst under tiden man hittar ett nytt jobb. Ersättningen vid arbetslöshet ska ge ett gott skydd för den som drabbas av arbetslöshet, men det ska finnas en tydlig drivkraft att söka ett nytt jobb. Under Socialdemokraternas styre var det möjligt att i flera år gå mellan a-kassa och olika AMS-åtgärder med oförändrad ersättning. Därför är det rimligt att ersättningen är högst i början av arbetslösheten och trappas ned efter ett tag.
Alliansen vill inte införa en obligatorisk a-kassa av medkänsla för fackföreningsrörelsen, utan av medkänsla för medborgarna. Alla ska ha samma skydd vid arbetslöshet. De som arbetar i branscher som har högre risk att bli arbetslösa har idag högre avgift till försäkringen. Med en allmän a-kassa slätas ojämnheterna i systemet ut. Största delen av dagens arbetslöshetsförsäkring är skattefinansierad, dvs alla betalar till den, men bara de som är medlemmar i a-kassan kan utnyttja den. Dessutom måste man redan idag uppfylla vissa villkor för att får arbetslöshetsersättning. Det kommer inte att bli någon skillnad mot idag med en allmän a-kassa. Den stora skillnaden är att alla som arbetar har en inkomsttrygghet vid eventuell arbetslöshet. Dessutom ska det inte vara ett krav att vara med i en a-kassa för att få rätt till något man redan är med och betalar till genom skattsedeln. Folkpartiet har länge arbetat för att arbetslöshetsförsäkringen ska bli allmän för alla arbetande så att ingen faller utanför. Om alla är med och bidrar kan även avgifterna till försäkringen sänkas.
En arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla bör inte skötas av facken utan av staten, precis som andra socialförsäkringar. Fackföreningarnas uppgift är ju att förhandla fram bästa möjliga villkor på arbetsmarknaden för sina medlemmar, ju fler medlemmar föreningen har desto större chans är det att få bättre villkor. Det borde de klara av utan att ha a-kassan att locka medlemmar med. Kan man inte få medlemmar av egen kraft, att tala om för människor att fackföreningarna är viktiga och gör ett bra jobb för samhällsutvecklingen och måste finnas kvar, så kan man ju börja undra över deras existens. Det är också fel att påstå att små fackföreningar inte tar lika stort ansvar för samhällsuppbyggnden som stora fackföreningar.
De som administrerar a-kassan, dvs fackföreningarna, hjälper inte någon tillbaka till arbetslivet efter arbetslöshet, det gör arbetsförmedlingen. Så det spelar inger roll hur bra kännedom om försäkringstagarens bransch administratören har, den kompetensen skall finnas och finns idag inom arbetsförmedlingen.
